Kerstin Andersson är skribent, föredragshållare och projektledare. Hon har sina anor i Gällivare skogssameby och har gett ut fyra böcker de senaste åren. Ett aktuellt projekt handlar om dokumentation det skogssamiska landskapet i södra delen av Gällivare kommun, som finansieras av Riksantikvarieämbetet 2025-2026.
Kerstin är styrelseledamot i Amnesty Sápmi och ordförande för Lillsaivis Byaförening.
Kontakt: akerstinandersson@gmail.com
Unna Sájvva – en skändad samisk offerplats (2021, 2024)
Det har gått drygt hundra år sedan Unna Sájvva, en samisk offerplats i norra Lappland skändades och plundrades. Offergåvorna grävdes upp och fördes till Stockholm. Det skedde i en tid då svensk samepolitik präglades av rasbiologi och rasism.
Samerna har rätt att få tillgång till sina ceremoniella föremål, enligt FN:s urfolksdeklaration. Offergåvorna från Unna Saiva är en väl dokumenterad samling med runt 600 föremål och 156 kilo ben och horn, som finns i lagerhyllor på Historiska museet i Stockholm. Nu driver Kerstin Andersson, redaktör för boken, tillsammans med flera andra samer frågan om ett återbördande av offergåvorna till det samiska folket och ett museum i norra Sápmi.
"Att få tillbaka föremålen är ett sätt att återfå en del av vårt ursprung och vår historia. Det enda vi begär är att staten rättar till fel som begicks då – och att offergåvorna från Unna Saiva kan flytta hem och få en värdig placering i norra Sápmi", säger Kerstin Andersson.
BTJ:s recensent Eva Bergdahl skrev 2021: "Det har blivit en vacker, lågmäld och sparsmakad bok med ett fantastiskt bildmaterial. De korta informativa texterna fungerar lika bra för både museianställda, arkeologer och andra ämnesexperter som för den allmänt intresserade läsaren. Helhetsbetyg: 5"
Den 18 augusti 2026 fattade Historiska museet beslut om att överlåta förvaltningsansvaret för offergåvorna till Ájttemuseet i Jokkmokk, i enlighet med samernas önskemål. Läs mer om offerplatsen och kampen för att offergåvorna ska återbördas till Sápmi här.
Vuovddesáme – skogssamer i Flakaberg (2023)
Var är sejtens hem? Gånnå l siejde ruopto? (2024)
Enligt FN:s urfolksdeklaration har urfolk rätt till sina ceremoniella föremål. För det samiska folket har ceremonitrummor, offergåvor och sejtar en särskild ställning.
Sejtar tillhör inte någon förkristen religion eller gammal samisk sedvänja, som hör hemma i historieböckerna. Sejtar är ett högst levande kulturarv bland många samer idag. Det framkommer i intervjuboken ”Var är sejtens hem? Gånnå l siejde ruopto?”som skogssamerna Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson har skrivit.
Sejtar är heliga föremål, vanligtvis stenar eller klippor med en ovanlig form, men det finns även sejtar av trä. I boken beskriver de vad sejtar betyder för människor idag, om sorg och ilska över att många sejtar är bortförda från sina platser och tankar kring återbördande av sejtar.
Sejtens riktiga hem är i det samiska kulturlandskapet, i naturen, i Sápmi. Det är de intervjuade överens om. Men när det gäller återbördande av sejtar som finns på museer i södra Sverige idag uppstår ett dilemma. Vart ska de placeras – på museer eller i naturen? Och vad ska man göra med alla sejtar utan känd hemvist?
Skribenterna hoppas kunna bidra till diskussioner i det samiska samhället om olika förhållningssätt när det gäller återbördande av sejtar som finns på museer, men också ge underlag för samers samtal om sejtar som finns i naturen.
Marken, minnen, människor i Lillsaivistrakten (2026)
Boken tar er med till 1700-talet och tvister om renbetesmarker och fiskevatten i den historiska samebyn Sjokksjokk. Ni får möta de första nybyggarna i Lillsaivis, skogssamerna Lars Larsson och Christina Pehrsdotter, som tog upp ett hemman 1829, och de familjer som flyttade till byn i slutet av 1800-talet.
Ni får läsa om skatteland och det skogssamiska kulturlandskapet med heliga platser, sommargravar, kulturmärkta träd och en stenåldersbosättning.
Här finns berättelser om en släktkolt, hötjuvar, kontaktannonser, dråp, mystiska händelser och släktkalas med fokus på den gigantiska myrstacken och den numera välkända offerplatsen Unna Sájvva.
Artiklar och föredrag
Kerstin Andersson har skrivit en rad artiklar om samiska rättighetsfrågor, exempelvis:
Aktuell forskning: Rättstvister om landrättigheter i Sápmi. Intervju med Johan Karlsson Schaffer, universitetslektor och forskare vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet.
Svenska myndigheter brister när det gäller samers rättigheter. Intervju med juristen Marie B Hagsgård, dåvarande ordförande för Europarådets rådgivande kommitté för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter.
Aktuell forskning: Samiska kvarlevor och föremål – Sijddaj mahttsat. Intervju med May-Britt Öhman, docent i miljöhistoria och forskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet.
Kerstin Andersson medverkar i olika sammanhang med föredrag och tal, eller som samtalsledare, exempelvis:
“Ett samiskt perspektiv på historisk rättvisa”. Den 10 december 2025 kunde besökarna på Mänskliga rättighetsdagarna i Kista lyssna på ledamöterna Krister Stoor och Patricia Fjellgren i Sanningskommissionen för det samiska folket. Sanningskommissionens ordförande Lena Nyberg hälsade välkommen och Kerstin Andersson ledde samtalet.
Författarsamtal 24 oktober 2024 med Johanna Westeson som har skrivit boken "Min kärlek till detta folk". Johanna Westeson har skrivit en bok om sin farfar, Hjalmar Westeson, som var präst i Övertorneå, Karesuando och Gällivare i början av 1900-talet. Det var en omvälvande tid med tvångsförflyttningar, rasbiologiska mätningar, försvenskningspolitik för vissa och lapp-ska-vara-lapp-politik för andra samer och – inte minst – kolonisering av samiska marker.
Panelsamtal med sametingspolitiker om återbördande av heliga föremål, 19 mars 2024. Följande politiker medverkade: Lars Miguel Utsi från Guovssonásti, Stefan Larsson från Jakt- och fiskesamerna, Christina Åhrén från Min Geaidnu, Marianne Gråik från Samelandspartiet, Mikkel Jakobsson från Samerna och Stefan Mikaelsson från Skogssamerna.
